Det är en populär uppfattning att vår sömn påverkas av fullmånen. Internationella forskare försöker nu en gång för alla komma till en vetenskaplig slutsats – däribland forskare vid Sahlgrenska akademin, vars studier visar att vi sover 20 minuter kortare när månen är full.
En schweizisk forskningsstudie visade förra året att människors sömn påverkas av fullmånen. Enligt studien minskade den totala sömntiden med 20 minuter, det tog fem minuter längre tid att somna och den ytligare REM-sömnen, där merparten av vårt drömmande tros ske, förlängdes med 30 minuter.
Studien är en av otaliga som genom åren försökt bevisa eller motbevisa att månens cykel påverkar vår sömn. Resultaten visade sig dock svåra att upprepa: när en samling forskare från bland annat ansedda Max Planck-institutet analyserade data från över 1 000 personer och totalt 26 000 registrerade sömnnätter lyckades de inte påvisa någon som helst effekt av måncykeln.
För att en gång för alla komma till en vetenskaplig slutsats uppmanas nu världens sömnforskare att publicera sina resultat. En av dem är Michael Smith vid Sahlgrenska akademin, som tillsammans med sina kollegor nu analyserat data från en tidigare sömnstudie och jämfört dem med måncykeln.
Resultaten, som publiceras i Current Biology och som bygger på en undersökning av 47 unga friska individer mellan 18 och 30 år, ger stöd åt teorin att måncykeln påverkar sömnen.
– Vår studie ger liknande resultat som den schweiziska: våra försökspersoner sov ungefär 20 minuter kortare och hade svårare att somna vid fullmåne. Påverkan på REM-sömnen tycktes dock vara som störst under nymåne, säger Michael Smith.
Göteborgsforskarnas retrospektiva studie antyder att hjärnan tycks vara känsligare för yttre störningar vid fullmåne.
– Syftet med vår ursprungliga studie var att undersöka sömnstörningar från buller. När vi åter analyserat våra data ser vi att känsligheten, mätt som aktiviteter i hjärnbarken, är större under fullmåne, säger Michael Smith.
Effekterna på känsligheten gäller båda könen, medan effekten på insomning och total sömntid bara syns hos männen. Just köns- och åldersskillnader är något som kritikerna menar kan utgöra en felkälla, liksom mer subtila faktorer som dagsform och ljusexponering under dagen.
Michael Smith är medveten om problemen men vill inte avfärda Göteborgsstudiens resultat.
– Sovrummen i våra sömnlaboratorier saknar fönster. Den noterade effekten kan alltså inte bero på påverkan från en artificiell belysning. Det tyder på att det kan finnas något slags inbyggd biologisk klocka som påverkas av månen, liknande den som styr vår dygnsrytm. Men det är än så länge bara spekulationer – det krävs fler och bättre kontrollerade studier som specifikt behandlar dessa mekanismer innan vi kan säga något med säkerhet, säger Michael Smith.
Studien Human sleep and cortical reactivity are influenced by lunar phase publiceras i tidskriften Current Biology.
